Del 3
När allt inte går som man tänkt sig
Nu när vi alla har haft ett härligt jul och nyårs uppehåll så tänkte vi passa på att fortsätta berättelsen om Gutang! I detta avsnitt berättar Joacim om när allt äntligen börjar rulla och sen inträffar det något som inte var planerat.
Som jag nämnde i förra avsnittet så har vi nu äntligen börjat få fart på affärerna i form av att fler och fler återförsäljare börjar sälja Gutang. Men dessa återförsäljare kommer inte direkt till oss och frågar om de får sälja Gutang (om det vore så hade det varit lätt att vara säljare). Nej jobbet för att få nya återförsäljare bestod av tre faser som jag tror många säljare känner igen sig i.
- Först fick vi göra en prospektering där vi undersökte vilka olika typer av återförsäljare som skulle vara attraktiva för oss då de var tvungna att ha samma syn på råvaror som vi hade. Det vill säga kvalitet framför kvantitet och gilla att jobba nära kunden.
- Steg två var att skapa en första kontakt med våra potentiella kunder för att boka in ett möte där vi träffas och berättar mer om produkten samt att de får smaka på denna. Detta var oftast det mest tidsödande då det ibland är svårt att få tag på folk samt så anser många att de inte har tid av en eller annan anledning.
- Efter att steg 2 var klart så skulle man då träffa dessa potentilla kunder. Jag gjorde då vad man kan kalla en lite Sydsverige turné där jag åkte runt till alla dessa med en stor mängd burkar i bagaget för jag räknade så klart med att de skulle köpa på stående fot. Det finns en till anledning till varför jag ville åka runt personligen till alla och inte bara skicka prover. Skickar man prover så skapar man ingen relation till dina kunder, då ser de dig bara som ”ett mail” men är man där personligen så ser de dig som en person av kött och blod och då skapar du en relation som du kan bygga på framöver.
Efter min tuné så kände vi alla att nu är vi verkligen på rätt väg då vi hade skaffat oss ett gäng nya kunder som kunde göra att Gutang växte och allt såg ljust och fint ut inför sommaren.
Men ack så fel jag hade, molnen började hopa sig i horisonten.
Det hela började en dag när jag satt hemma hos min mamma och pappa (det stora lagret av sås) och jag hörde ett pop. Och sedan ett till, och ett till. Jag undrade vad i hela världen är det som poppar, så jag stänger av musiken och lyssnar men hör inget. Precis innan jag slår på musiken igen så hör jag det och det kommer från rummet där vi har alla Gutang-burkar. Ovetandes vad som väntad så öppnade jag en kartong av Gutang och blir plötsligt beskjuten utav ett lock som kommer flygande emot mig. H*** tänker jag. Det var början på en lång och tråkig process.
Då vi fortfarande tillverkade Gutang själva så kunde vi inte skylla på någon annan än oss själva och vi vart genast oroliga över om det var skadligt att äta den, var det hela satsen? Hur många har fått dessa? Vart har det gått? Skall vi nu ringa och ta tillbaka alla? Vi kan inte göra en ny sats för att ”hoppas” att den blir som vanligt då vi inte vet vad som var felet. Det var då det riktigt tråkiga jobbet började.
Det var bara att börja ringa runt till alla som hade fått denna dåliga batch och hoppas att de inte sålt så många vidare sedan jag var där en knapp vecka tidigare. Efter det åkte jag precis samma resa som jag hade gjort en vecka tidigare för att plocka upp dessa burkar så vi kunde försäkra oss om att de inte skulle säljas vidare och därmed inte potentiellt göra någon sjuk (vi visste ju inte vad det var som var fel och om det kunde göra dig sjuk). Det var en utav de jobbigaste resor jag har gjort, jag var tillbaka till personer som jag en vecka tidigare hade berättat om såsen och sålt in den till som en familjeprodukt som är helt handgjord. Här står jag nu och hämtar in alla de burkar som jag levererat utan att ha ett svar på vad som var fel, va det vi eller va det något annat? Vi lovade dock till alla som hade fått en leverans av den batchen att vi skulle hålla dem uppdaterade om undersökningen vi nu gjorde. Vi hade redan då skickat in ett prov till livsmedelsverket för att undersöka varför allt hade gått som det hade gått. För att göra saken värre så var det här i slutet på april och med sommarens intåg (vår viktigaste tid) så visste vi inte om vi skulle kunna sälja någon sås alls för vi visste inte hur lång tid det skulle ta för undersökningen på livsmedelsverket.
Det tog ett par veckor innan vi fick ett slutgiltigt svar om vad det var för fel på såsen. Men vad som var fel och hur vi gick vidare därifrån får ni läsa i nästa del!
/ Joacim Braunander
joacim@revenues.se